Ivösjön och jakten på pelagiska predatorer!

Ivösjön sägs vara svår när det gäller isfiske. Vill man motbevisa detta så är det bara att ge sig ut och testa. Speciellt nu när isen är härligt tjock men även glasklar på sina ställen. Extra roligt är det att kunna se gäddorna genom isen. Tre fiskesöndagar på rad gav utdelning och detta vid varje tillfälle. Vad man förmodligen ska undvika när man ismetar gädda på Ivösjön är det klassiska vassfisket. Okej, jag erkänner. Det kom aldrig på tal för vår del men man får ändå en känsla av att det är lätt att trilla dit på ”vass” när man isfiskar. Det kan ju bero på att det känns tryggt och att man har något, d v s vasskanterna, att förhålla sig till. Vi tänker att  ivögäddorna är, om inte direkt norsabborrar, så  i varje fall norsgäddor. Rörliga och snabba, ute på djupen, bevakande sjöns många och stora stim med bytesfiskar. Redo att hugga för sig på predatorsvis. Gäddorna vi fick var utan tvekan välmatade. Deras runda magar skvallrade om att de försett sig väl bland nors- och siklöjstimmen. Dessa uppehåller sig vanligen vid sjöns branter och grundtoppar. Huggen kom på mellan 4 – 10 meter men även pelagiskt på ca 25 meter och då med betesfisken ställd på sex till tio meters djup. (Text: I. Svensson Foto: I. Svensson, K. Nilsson)