maj, 2010

Färnan är en karpartad fisk som nästan uteslutande är en strömfisk. Utseendemässigt liknar den iden och kallas på en del håll för strömid.  Färnan har stora svartkantade fjäll och en analfena som är rundad utåt. Munnen har tjocka läppar och svalgbenständer i två rader. Färnan är vackert färgad med brun rygg som skimrar i grönt och neråt buken går färgerna i guld, silver och rött vid fenbaserna. Vanligast är den i åar i landets mellersta delar men finns även i flera skånska vattendrag.  Små färnor rör sig i stim medan större sägs gå i par.  Vanligaste vikten är runt kilot men den kan väga upp till 4 kg.  Färnan är den mest utpräglade allätaren av alla karpfiskar. Födan består av maskar, mollusker, kräftdjur, insekter, fiskar, frön, frukter och växtrester. Leker gör den på våren när vattentemperaturen är runt 15 grader. Honan kan lägga upp till 200 000 ägg.

Att fiska färna är riktigt spännande. Den är en stark och stridbar art. Man kan prova olika metoder med mer eller mindre framgång. Bottenmete med räka, majs, deg eller mask. Mete med bröd på frilina är en riktigt rolig fiskemetod. Färnan har en stor mun och det glufsar till rejält när den går upp på ytan och tar något. Färnor kan tas på liten spinnare men också på torrfluga. Utrustning för mete kan bestå av ett matchspö, lina på 0,23 mm och en bra krok är Kamasan B983, Wide Gape Specialist stl. 4. Att fiska färna i maj är oslagbart. Näktergalen, göken, kabbelekorna, häggdoften och allt annat nyutsprunget får man på köpet. (Text: I. Svensson, Foto: A. Svensson, I. Svensson, K. Nilsson)

Maj månad är en härlig gäddfiskemånad. Just i år när våren verkar lite seg har gäddorna visat sig ovanligt huggvilliga. Både slowtrolling med mört och trolling med wobblers har gett utdelning. Naturfärgade wobblers har funkat allra bäst i det ganska klara vårvattnet. Stora stim med bytesfisk har synts på lodet och i närheten har ekon av fina bågar visat sig. Gäddorna har varit uppe och tagit tämligen ytligt. Från ca två meter och uppåt har huggen kommit. (Text: I. Svensson, foto: I. Svensson)

Var skall de riktigt stora gäddorna finnas om inte i en riktigt stor älv? Vi var bjudna till fiskekompisen PeO i Floda för att hänga med honom ut till älvens riktiga hotspots. Vår guide och värd fick oturligt nog feber lagom till skåningarna anlände. PeO lämnade dock inte gästerna i sticket utan ritade älvkartor med positioner och lånade ut sin väl infiskade båt till oss. Vi kände oss både laddade och sugna men också aningen vilsna utan vår febrige guide. Tyvärr friskade vinden i och det var bitvis kulingstyrka i byarna. Vattnet var svagt färgat och höll en temperatur runt sex grader. Vi jerkfiskade uppe på de grunda kanterna. Först efter några ankringar dök den första följaren upp. Den var riktigt fin men intresset var svagt och den vände makligt och simmade iväg igen. Kristian hade någon timme senare ett rejält utfall efter sin Big Bandit. Huggen uteblev och när vi ser en annan stor gädda skynda sig förbi bara någon meter från båten, långt ifrån våra beten, förstår vi att de gröna inte är på humör. Vi bestämmer oss för att göra någon ankring till innan vi bryter upp och jag blir helt överrumplad när gäddan plötsligt hugger mitt jerkbete. Det rådde ingen tvekan om att den här gäddan verkligen ville ha ”banditen”. Skönt ändå att få landa en älvgädda till slut efter den långa blåsiga dagen.