Piggvaren - Psetta maxima, kan bli upp till 100 cm och nå en vikt på ca 25 kg. Denna storlek är dock inte vanlig. Exemplaren i Östersjön är betydligt mindre. Här växer också piggvaren långsammare än i Nordsjön. Lever på 20 - 70 meters djup på sand-, sten- eller blandbottnar. Födan består främst av bottenfisk. Piggvaren leker vid en ålder av ca 3 - 5 år. Leken pågår från april till augusti. Piggvarens lekperiod är över för i år och därmed även fredningsperioden som varat från juni fram till augusti.

Piggvaren är en rolig sportfisk och fiskas över sandbottnar med ett rörligt bete. Paternostertackel fungerar bra. Med en hastighet på omkring en knop lockas den tuffa piggvaren till hugg. Fiske från stranden eller från båt fungerar lika bra. Bra beten är fiskbit, småsill eller tobis. Fiskedjup som varit givande är från riktigt grunt till ca fyra meter. (Text/Bild: I. Svensson/I. Svensson, K. Nilsson)

När Anja och Emil tog med farmor och farfar ut i sommarvärmen för att fiska blev det nytt fångstrekord för de unga sportfiskarna. Hela 31 fina abborrar fick följa med iland till rensbänken för att därefter hamna i en stekpanna med fräsande smör. (Text/Bild: I. Svensson/K. Nilsson)

Har man varit på konferens vet man hur viktigt det är att få ta den där pausen och ladda om. gottÅfiskat har receptet på hur det kan gå till. Ta en fiskepaus med oss! Att fiska är aktiv avkoppling och när man väl kommit igång är det svårt att sluta. Kristian guidade fiskegäster från Eon på sommarfagra Kulladals Fiskecamp. Det blev många hugg och ett antal fina regnbågar håvades för att så småningom bli härliga filéer till stekpannan. ( Text och foto: I. Svensson/K. Nilsson )

Nåja så kul var det kanske inte vädermässigt men gösen hugger bra även i styv kuling. Detta fick ett gäng fiskesugna från byggbranchen erfara när man åkte ut på Finjasjön med Henrik, Kristian, Mats och Ralf. Lördagen bjöd på en hel del hårda regnskurar och kuling med tidvis mycket hårda vindbyar från sydväst. Trolling var fiskemetoden för dagen och fjorton gösar och några gäddor blev resultatet efter den blöta insatsen. (Text: I. Svensson. Foto: K. Nilsson)

Dags att boka gösfiske i Finjasjön! Fisket har kommit igång nu och högsäsong för just gösen närmar sig med stormsteg. Det finns flera metoder att pröva på. Trolling, vertikalfiske eller slowtrolling med betesfisk. Våra guider Kristian Nilsson och Henrik Andersson landade sju fina gösar på vertikalfiske förra helgen. Visst blir man sugen! (Text: I. Svensson. Foto: H. Andersson)

Sugen på fiske eller matlagning i fridfull och lummig miljö? Kulladals Fiskecamp är nog som bäst just nu i den skira grönskans och äppelblomningens tid. Jan Johansson som äger och driver anläggningen har grävt ut en ny fiskedamm inför 2010. Fisken är på plats i den nya dammen och när gottÅfiskats gäster premiärfiskade i den, landade de tre fina regnbågar. Det högg f ö bra även i de andra dammarna. (Text och foto: I. Svensson)

Färnan är en karpartad fisk som nästan uteslutande är en strömfisk. Utseendemässigt liknar den iden och kallas på en del håll för strömid.  Färnan har stora svartkantade fjäll och en analfena som är rundad utåt. Munnen har tjocka läppar och svalgbenständer i två rader. Färnan är vackert färgad med brun rygg som skimrar i grönt och neråt buken går färgerna i guld, silver och rött vid fenbaserna. Vanligast är den i åar i landets mellersta delar men finns även i flera skånska vattendrag.  Små färnor rör sig i stim medan större sägs gå i par.  Vanligaste vikten är runt kilot men den kan väga upp till 4 kg.  Färnan är den mest utpräglade allätaren av alla karpfiskar. Födan består av maskar, mollusker, kräftdjur, insekter, fiskar, frön, frukter och växtrester. Leker gör den på våren när vattentemperaturen är runt 15 grader. Honan kan lägga upp till 200 000 ägg.

Att fiska färna är riktigt spännande. Den är en stark och stridbar art. Man kan prova olika metoder med mer eller mindre framgång. Bottenmete med räka, majs, deg eller mask. Mete med bröd på frilina är en riktigt rolig fiskemetod. Färnan har en stor mun och det glufsar till rejält när den går upp på ytan och tar något. Färnor kan tas på liten spinnare men också på torrfluga. Utrustning för mete kan bestå av ett matchspö, lina på 0,23 mm och en bra krok är Kamasan B983, Wide Gape Specialist stl. 4. Att fiska färna i maj är oslagbart. Näktergalen, göken, kabbelekorna, häggdoften och allt annat nyutsprunget får man på köpet. (Text: I. Svensson, Foto: A. Svensson, I. Svensson, K. Nilsson)

Maj månad är en härlig gäddfiskemånad. Just i år när våren verkar lite seg har gäddorna visat sig ovanligt huggvilliga. Både slowtrolling med mört och trolling med wobblers har gett utdelning. Naturfärgade wobblers har funkat allra bäst i det ganska klara vårvattnet. Stora stim med bytesfisk har synts på lodet och i närheten har ekon av fina bågar visat sig. Gäddorna har varit uppe och tagit tämligen ytligt. Från ca två meter och uppåt har huggen kommit. (Text: I. Svensson, foto: I. Svensson)

Var skall de riktigt stora gäddorna finnas om inte i en riktigt stor älv? Vi var bjudna till fiskekompisen PeO i Floda för att hänga med honom ut till älvens riktiga hotspots. Vår guide och värd fick oturligt nog feber lagom till skåningarna anlände. PeO lämnade dock inte gästerna i sticket utan ritade älvkartor med positioner och lånade ut sin väl infiskade båt till oss. Vi kände oss både laddade och sugna men också aningen vilsna utan vår febrige guide. Tyvärr friskade vinden i och det var bitvis kulingstyrka i byarna. Vattnet var svagt färgat och höll en temperatur runt sex grader. Vi jerkfiskade uppe på de grunda kanterna. Först efter några ankringar dök den första följaren upp. Den var riktigt fin men intresset var svagt och den vände makligt och simmade iväg igen. Kristian hade någon timme senare ett rejält utfall efter sin Big Bandit. Huggen uteblev och när vi ser en annan stor gädda skynda sig förbi bara någon meter från båten, långt ifrån våra beten, förstår vi att de gröna inte är på humör. Vi bestämmer oss för att göra någon ankring till innan vi bryter upp och jag blir helt överrumplad när gäddan plötsligt hugger mitt jerkbete. Det rådde ingen tvekan om att den här gäddan verkligen ville ha “banditen”. Skönt ändå att få landa en älvgädda till slut efter den långa blåsiga dagen. 

Just nu pågår en insats för att minska bestånden av s k vitfisk i Finjasjön. I och med detta arbete hoppas man kunna återställa balansen mellan bl a växt- och djurplankton. Det är främst bestånden av karparter som braxen, sutare, sarv, och mört man inriktar sig på. Man vill gärna se färre av dessa djurplanktonkonsumenter i Finjasjön. Fångsterna är häpnadsväckande. Hässleholms kommun har engagerat specialister från Finland som med hjälp av bottengarnsfiske och specialbåtar landar tonvis med fisk. Man tar med sig erfarenheter från Finland som visat sig vara mycket effektiva. Man drog t ex not under Finjasjöns is i vintras på ett mycket raffinerat sätt. Någon kan kanske tycka att det är slöseri med naturens resurser men det finns flera intressenter till fångsten. Bl a djuruppfödare men de största och finaste fiskarna blir också till olika thailändska fiskrätter. När vi var där tog man hand om både sutare och braxen för beredning och tillagning. Och visst! Det blir även några “deadbaits” över till sportfiskaren.